Söndag den 25 april ordnade vi en skräpplockardag vid Åpromenaden. Nedan ger Jan Malmberg, initiativtagare till aktiviteten, sin reflektion.

Vi är många som dagligen promenerar vid Å-backarna (varför det nu heter det? Är Motala ström en å?), och säkert än fler nu i pandemitider. Det är ju särskilt fint nu på våren. Kommunen har satt upp fler papperskorgar, men mycket plast och annat skräp hamnar ändå på marken. I värsta fall blåser det ner i vattnet och följer med ut i Östersjön. Jag kom då på idén att fråga Naturskyddsföreningen om vi inte kunde ordna en städdag. Bra idé sa dom, kan du ansvara för det? Det kändes lite svårt att backa på den frågan, så i idag samlades vi åtta personer vid Krematoriet och delade upp oss i två grupper utrustade med soppåsar, handskar och skräpplockarverktyg. Två företag i stan sponsrade med verktygen och en släpvagn.

Som tur var så var det lågt vatten i strömmen så vi kunde också gå utmed strandkanterna. Mest skräp hittade vi i slänterna. Efter två timmar hade vi fått ihop ca 200 liter skräp, mestadels godispapper, plastpåsar, hundbajspåsar (med innehåll), burkar, flaskor, uttjänta gravlyktor (!), fimpar och portionssnus.

Det svåraste med uppdraget var att sluta plocka, man ser ju skräp överallt. Men alla kände sig nöjda med dagens insats, många flanörer lovordade vårat arbete och en del hjälpte till. Man kan tro att det skulle vara tråkigt att plocka skräp, men man känner verkligen att man gör något meningsfullt, och fint blir det ju!

Man kan fundera över den ökande nedskräpningen. Redan i förskolan får ju barnen lära sig om miljön och att man ska vara rädd om den. Fler papperskorgar har som sagt satts upp. Men mer plast och förpackningar i samhället, fler som rör sig ute och tar med sig skräp samtidigt som färre städar. Kommunen har lagt sophanteringen på entreprenad, och det kanske inte ingår i deras uppdrag att ta hand om något annat än det som lagts i papperskorgarna?

Vi lär i vilket fall fortsätta, det var ett entusiastiskt gäng som plockade skräp och hade en trevlig eftermiddag tillsammans!

/Janne Malmberg