Sans och balans i skogen

På NT s ledarsida den 16 januari, kunde man läsa följande rubrik ”Kapare härjar i skogen”. Budskapet är att skogsägare inte längre bestämmer över sin egen skog, eftersom bildandet av nyckelbiotoper ökar ”dramatiskt”. Då skogsbolagen inte köper upp virke från nyckelbiotoper har dessa blivit ekonomiskt värdelösa för sina ägare.

Får man efterlysa lite sans och balans i skogen?

Skogsvårdslagens portalparagraf säger att: ”Skogen…..ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls”.

Det är en klok paragraf som manar alla skogsägare att inte bedriva ett skogsbruk som är så ensidigt och intensivt att artrikedomen är i fara. Mångfalden behövs nämligen både för skogen och skogsägarens välbefinnande ja, för alla oss som vistas i skog och mark. Ett sätt att uppnå denna balans är att identifiera s.k. nyckelbiotoper, områden med höga naturvärden, och se till att dessa skyddas.

Idag finns ca 470 000 hektar skog registrerade som nyckelbiotoper. Det är knappt 2 procent av den produktiva skogsmarken, och även om den arealen kan fördubblas, vilket Skogsstyrelsen bedömer är möjligt, så är det långt mindre än vad som behövs för att vi ska kunna tala om ett diversifierat och uthålligt skogsbruk. Regeringens miljömål är att 20 procent av skogen ska vara skyddad år 2020. Idag är ca 4 procent skyddad i olika avtal med ersättning.

För att bli certifierad ska man frivilligt skydda minst 5 procent av sitt skogsbestånd och certifiering innebär också att man får bättre betalt för sina avverkningar. Det högre priset är en form av kompensation för att man bedriver ansvarsfullt skogsbruk.

För de som har mer än 5 procent av Skogsstyrelsen identifierade nyckelbiotoper på sina marker finns en annan möjlighet till kompensation. Dessa skogsägare är nämligen prioriterade för områdesskydd och får ersättning, främst genom bildande av naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal.

I den bästa av världar skulle vårt skogsbruk bedrivas med sådan hänsyn att inga reservat eller skydd behövdes. Århundranden av skogsskövling och rovdrift har gjort att verkligheten ser annorlunda ut. Hotet mot den biologiska mångfalden är ett hot mot vår överlevnad. Därför behöver gammelskog, rikkärr och hällmarker allt skydd de kan få. Dessbättre är moderna skogsägare stolta över att ha skyddsvärda biotoper på sina ägor, vilket inger hopp för framtiden.

Och just därför är det så trist att höra ropen om att miljöaktivister kapar skogen och förhindrar skogsbruk och att nyckelbiotoperna inkräktar på äganderätten. Dessa utfall är ekon från en skogspolitik som vi har lämnat bakom oss.

För Naturskyddsföreningen Norrköping
Cecilia Ambjörn, vice ordförande.

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.