Nybyggeängen under 2019

Växter och insekter ser ut att ha klarat sig bra vid Nybygget i år. Det har visserligen varit torrt även i år, men inte på samma sätt som förra året. För ett par arter har värmen varit positiv, kanske till och med helt avgörande. Den rödlistade (NT=nära hotad) ängsmetallvingen (bild) hade aldrig varit observerad vid Nybygget förrän den dök upp förra året. Även i år sågs flera exemplar flyga i området. Silversmygaren (NT=nära hotad) (bild) verkar ha varit försvunnen några år från Nybygget, men är återfunnen sedan ett par år tillbaka. Den kräver välhävdade och varma marker annars blir det ingen föryngring och tack vare slåtter och ett par varma somrar har den återkommit.

Svävflugedagsvärmare, mindre bastardsvärmare och sexfläckig bastardsvärmare (alla tre NT=nära hotade) är observerade vid Nybygget i år. Således hela fem dagflygande fjärilar som är rödlistade. Årets ovanligaste fjärilsfynd är eksnabbvinge (bild). Den är mycket svår att få se eftersom den mest håller till i ekarnas trädkronor, men i år satt den och vilade sig på marken vid ett tillfälle och kunde fotograferas.

 

Fyra av de rödlistade kärlväxterna håller vi koll på genom Floraväkteriet. De har också klarat sig skapligt, men vissa förändringar får man räkna med mellan åren. Anmärkningsvärt i år var att den tidiga fältgentianan helt försvann från sin tidigare växtplats. Där har vi kunnat räkna till 75 exemplar när det var som mest, men troligen var platsen för torr i år. Lyckligtvis hade den i stället etablerat sig på en plats där det är fuktigare.

Nedan visas antalet räknade plantor i år och föregående år.

Art                         2019   2018
Tidig fältgentiana      36       22
Sen fältgentiana        40       40
Slåtterfibbla             49       82
Slåttergubbe         1300    1300

Liksom tidigare år har hävden vid Nybygget bestått av fagning, bekämpning av ohävdsarter, slåtter och fårbete, men i år tillkom ytterligare ett moment – att hålla vildsvinen utanför hägnat område. Genom idogt arbete har det lyckats någorlunda, men framtiden får utvisa vem som går segrande ur den matchen.

Bekämpningen av de arter som inte är hävgynnande har tveklöst gett önskat resultat. Hundkäx, älggräs, sly och ljung (som jag slarvigt räknar in här) har kunnat hållas i schack. Piprör är ett besvärligare kapitel. Det är ett hårt gräs (det användes förr som piprensare – därav namnet) som fåren ratar och därför har vi klippt av det innan det går i frö. Men på en plats finns de kvar med strå och vippa (ovanför lilla lyckan). Alla uppskattade inte att vi var där med sax och räfsa och vi blev därför bortjagade. För att understryka situationens allvar så blev vi också stuckna (av jordgetingar).

Slåttern var en ganska seg historia i år. Det var alldeles för få personer som slog med lie på slåtterdagen – bara två personer. Därför fick vi fick be Natur och Bygg (kommunens arbetslag) om mer hjälp. Ändå kan vi konstatera, när säsongen är slut, att det kanske aldrig har varit så stora ytor som slagits med balk, lie eller klinga som i år. Ängen, åkern, vägrenen, fägatan och utvidgningen med mera är väldigt välansade. Dessutom betade fåren på ängen i nästan två månader. Men fållorna söder om torpet blev inte betade i år, oklart varför. Så det var inte mycket annat än att slå gräset där i stället. Och räfsa förstås. Resultatet är betydligt bättre än om fåren betat, för de lämnar det torra gräset.

Jan Axelsson, aktiv medlem och kontaktperson för Hagmarksgruppen